CopperCab

Många har väl sett videon GINGERS DO HAVE SOULS!!. Internetsensation/meme. Vad många inte sett är fortsättningen. Den här personen kallar sig för CopperCab och har en kanal där han lägger upp videos med jämna mellanrum. Han har klämt ur sig några odödliga klassiker ("I fucking LOVE DUBSTEP!", "Dear black people of the world!" mm) och är sjukt värd att se.

Hur humoristiskt det hela än är så är det även tragiskt. CopperCab är ett bevis på hur degenererad människan kan bli. I skrivande stund har CopperCab lyckats alstra 39 028 586 (icke unika) visningar. Klart att man får komplex av flera olika slag om man tror att man kan prata med en hel värld så fort man öppnar truten, kolla bara på Kanye West... Men som jag sa finns det två sidor. Det komiska är han totala brist på självdistans och hur mycket han tar åt sig när folk säger saker som att han har dött osv. Det tragiska är hans totala brist på självdistans.

Om man ser hans videos märker man hur han blir mer och mer upprörd över kommentarer och uppmärksamhet. Han tackar sina supportrar med jämna mellanrum, men den mesta delen av tiden går ut att stirra med en aggressiv intensitet rakt in i kameran och skrika att folk är idioter.

Internet är en underbart hemsk plats. Genom åren har många självmordsfall uppmärksammats, men om man vill kunna följa en person som går från att vara okänd, till känd, till psykotisk till självmördad så tror jag att vi har en kandidat här... För första gången i internets historia!

Så om ni nu inte varit inne på CopperCabs kanal så har ni ett tips om ni vill slå ihjäl några minuter... Passa även på att försöka övertala pojkvaskern att skaffa lite självdistans... Det kan, men troligtvis inte, hjälpa.

Stiffy Whiskey Tango

Efter att nyligen ha varit med i svensk Whiskey Tango-tv har jag börjat fundera lite. Eller... Egentligen inte, men det känns bra att starta ett blogginlägg med frasen "efter" + "fundera". När fick Sverige så urkukade underhållningsformer? Bring back Hasse Alfredsson! Mer Åsa-Nisse till folket! Stefan och Christer för i helvete!

Skämt åsido... Läs en bok, istället. Ger mer än 112 poliser.

Puss!

Uttråkning

Ensam sitter jag i sängen. Ensam hemma, ensam i sinnet, ensam i världen. Genom min skärm kan jag nå ut till en hel värld, med webcam, med text, med ljud, med bilder jag skapar, texter jag skriver... Ändå känner jag mig fullkomligt isolerad i en värld som blir mer och mer global, mer och mer sammansvetsad genom otaliga kommunikationsmedium.

Men min ensamhet bottnar inte i att jag, trots dessa verktyg till hands, inte kan nå ut till människor. Min ofrivilliga isolering beror helt enkelt på att jag inte känner att jag kan nå in i mig själv. Jag vill göra så många saker som jag inte gjort på så länge. Jag vill skriva en låt, måla en tavla, sketcha fritt, skriva poesi, uträtta något som stannar kvar efter att jag försvunnit. Även om det bara är ord på papper.

Istället gör jag en djupdykning i den eviga klyschan. Skapa något som handlar om att inte kunna skapa. Även om det bara är ett blogginlägg är det i alla fall en start. Känns just nu som det bästa försöket till något som jag gjort på senaste tiden, förutom några oinspirerade dikter som klottrats ner i all hast och som inte uppstått ur en tanke men desperation.

Under en sargad yta
bakom ett ärrat yttre
bakom sprickorna i fasaden
...ibland skymtar det fram
Ett autentiskt jag