NowPlaying: Peaches - Anyone else but you
Hela livet är bara ett spel. Det finns pjäser och det finns spelare. Pjäserna är de som inte är dominanta och (ibland) manipulativa i sinnet och enbart följer spelarens hand när han gör sitt drag.
Det är så överallt; politik , kärlek, umgängeskretsar. Hela mitt liv var lät jag mig själv vara en del av mitt eget spel där jag och mina närmaste vänner var spelare. Vi lekte med reglerna och hela världen var vår spelplats. Jag såg det som en lek, ett spel, whatever... Det spelade ingen roll. Målet var att leva av den enkla anledningen att leva.
Idag är jag en pjäs. Jag är en pjäs med en förutfattning om hur spelet ska gå och tyvärr tillhör jag den förlorande sidan (som iofs bara består av mig). Jag har blivit förflyttad framåt till en helt oskyddad plats där mitt inre står blottat och nådastöten bara är att vänta. Jag är den sista bonden som desperat kämpar mig mot andra sidan spelplan för att bli en drottning.
Jag visste att det kunde bli så här, jag var fullt medveten om det, men jag ville hoppas och lät spelarens hand föra mig dit jag är idag och p g a det kommer jag ligga sömnlös och fråga mig själv om jag inte borde valt ett annat spel, med en annan spelare och andra pjäser.
Det värsta är att jag testade ta mig an rollen som spelare ett tag, bara för att se vad man kunde åstadkomma. Jag åstadkom det jag ville, men så dåligt som jag mådde av det... Vem fan vill vara spelare? Jag vill vara en förlorad pjäs som chillar lite avsides med en whiskey on the rocks!
Schack matt.
Hela livet är bara ett spel. Det finns pjäser och det finns spelare. Pjäserna är de som inte är dominanta och (ibland) manipulativa i sinnet och enbart följer spelarens hand när han gör sitt drag.
Det är så överallt; politik , kärlek, umgängeskretsar. Hela mitt liv var lät jag mig själv vara en del av mitt eget spel där jag och mina närmaste vänner var spelare. Vi lekte med reglerna och hela världen var vår spelplats. Jag såg det som en lek, ett spel, whatever... Det spelade ingen roll. Målet var att leva av den enkla anledningen att leva.
Idag är jag en pjäs. Jag är en pjäs med en förutfattning om hur spelet ska gå och tyvärr tillhör jag den förlorande sidan (som iofs bara består av mig). Jag har blivit förflyttad framåt till en helt oskyddad plats där mitt inre står blottat och nådastöten bara är att vänta. Jag är den sista bonden som desperat kämpar mig mot andra sidan spelplan för att bli en drottning.
Jag visste att det kunde bli så här, jag var fullt medveten om det, men jag ville hoppas och lät spelarens hand föra mig dit jag är idag och p g a det kommer jag ligga sömnlös och fråga mig själv om jag inte borde valt ett annat spel, med en annan spelare och andra pjäser.
Det värsta är att jag testade ta mig an rollen som spelare ett tag, bara för att se vad man kunde åstadkomma. Jag åstadkom det jag ville, men så dåligt som jag mådde av det... Vem fan vill vara spelare? Jag vill vara en förlorad pjäs som chillar lite avsides med en whiskey on the rocks!
Schack matt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar