Kap.1 / Vem är vad för vilka?

Han vaknade, slog upp ögonen, borstade bort lite grus, damm eller vad det nu kunde vara från kinden, reste sig upp och sträckte på sig och började gå nerför trapporna. Huvudet bultade och ögonen sved när en alldeles för stark ljuskälla kom in i synfältet. Han tog sista steget nerför trappen och la sin kroppstyngd mot dörren ut mot gatan och lämnade parkeringshustrappen han spenderat natten i bakom sig. Det var inte första natten som spenderats där och han visste att det knappast var sista.
Utanomhus var det vinter och som vanligt inne i centrum var allt grått och trist och bussarna som åkte förbi var som sardinburkar fullsatta med människor som inte visste vart de var på väg, egentligen. Snön tycktes aldrig få stanna mellan höghusen inne i stan, utan var snarare ett fenomen som man hittade utanför gatan som cirklade in centrum. Han stod i busskuren och fumlade efter ett paket cigg i sin innerficka. Han fiskade upp ett sönderknugglat mjukpaket och ur det tog han upp en sned cigarett som sett bättre dagar. Han lutade sig mot hörnet i den tomma busskuren och tände den, men hann inte göra mer än så innan det kommit in en äldre dam och ställt sig bredvid honom.
-Måste du röka den där härinne? sade tanten och blängde stint på cigaretten. Han tog ett djupt bloss, höll det inne ett tag och började prata innan han blåste ut det
-Hade du stått kvar där du stod utanför busskuren hade den här röken inte berört dig alls. Han höll upp den glödande cigaretten och blåste ut röken
-Så nu är frågan, varför, åh varför, kom du in i busskuren om röken stör dig?
-Men det står faktiskt rökning förbjuden. sa tanten och pekade menande på rökning förbjuden-skylten som var dold bakom en röd tag.
-Människorna som låg bakom franska revolutionen var... tanten avbröt honom
-Vad har franska revolutionen med cigarettrökning att göra?
-Lyssna färdigt istället. Människorna som låg bakom franska revolutionen ansågs på den tiden vara brottslingar av flera människor. Brottslingar och regel- och normbrytare. Idag så tror vi fortfarande på de saker de presenterade för världen och vad de gjorde har förändrat världen för all framtid.
-Jämför du din cigarettrökning inom en rökning förbjuden-zon med franska revolutionen?
-Vad låter det som att jag gör?
-Snackar skit.
-Jag snackar alltid skit, det är så jag överlever. Men jag släcker inte cigaretten eller lämnar hållplatsen. Jag står kvar här tills cigaretten är slut eller tills bussen kommer.
I samma sekund kom bussen längs krönet längre ner på gatan och han tog tre snabba bloss innan den hann rulla hela vägen fram. Tanten som hade stört sig på rökningen tackade för att han släckte ciggen varpå han svarade:
-Jag släckte den inte för dig. Skulle aldrig släcka nåt som brinner för nån som pratar med människor enbart när han eller hon ska dela ut tillsägelser och klagomål. Vi syns, säkert... Ha det bra! och innan hon hann svara hoppade han ombord på bussen, betalade för sig och satte sig på en fönsterplats långt bak. Ur fickan tog han upp en gammal kassettspelare som han slog på. Han tryckte på play och såg på världen som passerade förbi till ett band fulladdat med valsång.

Tänk dig himlen. Det är så den ser ut. Alla människors himmel är precis som dem föreställer sig. Det är därför Gud med medarbetare har flytt fältet. Människors himmelrike har för dem blivit alldeles för plana och tråkiga, för när människor föreställer sig det bästa dom kan har det slutat vara själslig och spirituell lycka. Den har blivit ersatt med den materiella lyckan och därför ser himmelriket numera ut som en blandning mellan världens största IKEA-monter och OnOff. Av den anledningen har Gud med medarbetare flyttat sin verksamhet till en potatiskällare utanför Umeå.
-Visst att jag är en ängel, är 600 plus, träffat intressanta personligheter, sett till att dessa personligheter gått igenom djupa personlighetsförändringar och för alltid förändrat deras liv, men seriöst... Människor blir bara dummare och dummare och tråkigare och tråkigare för varje sekel som går. sa han drog åt slipsen, rättade till skjortan och kavajen och flaxade med sina vingar som gick en halvmeter över hans huvud.
-Vi är överreklamerade nu för tiden, vet du. svarade honom en person som var ca 140 centimeter lång och liknade en blanding mellan en orangutang och en fågel med dåliga proportioner.
-Allt vi är kan sammanfattas med ett ord: överflödiga. Men vi har alltid funnits och vi kan inget annat än det här, så här är vi och gör ett jobb som mänskligheten aldrig får veta att vi gör och som, nuförtiden, saknar betydelse. Men ändå, kära Astrain, vad skulle du göra om du fick välja?
-Vara ekonomiskt oberoende, inte nödvändigtvis rik, men vara oberoende av vad som finns i plånboken även om den är tom. Förstår du vad jag menar?
-Jag tror det.
-Sen skulle jag väl spendera tiden med att undersöka jorden och se vad människorna missar.
-Då kommer du säkert att gilla det här. Du har fått ett skyddsängelsjobb nere. En kille som inte gör annat än att dricka, röka, måla tavlor som inte säljer och sova. Han har precis vaknat i ett trapphus i staden han bor, några kilometer hemifrån och sitter nu på bussen på väg hem.
-Låter ju som den typen av människa man aldrig träffat förut.
-Åk bara!
I ett moln av rök försvann den kostymklädda mannen med vingar och lämnade orangutangfågeln efter sig. Orangutangfågeln muttrade:
-Jag saknar de gamla goda himmelriket...
Han vände på stjärten och satte sig på en hög potatis.