reality.FKCN.check

I mitt liv har jag haft många saker med många människor och jag har njutit av att ha dessa saker med alla dessa människor för det har gjort mig till mig. Jag har menat allt jag sagt, alltid. Det har jag. Men sen är jag en person som inte riktigt vet vad jag vill ha och eftersom jag inte vet vad jag vill ha vet jag inte vad jag menar. Men jag blir äldre... För varje dag som går lägger jag märke till hur det som var, det som duktiga historieberättare alltid kallar det gamla goda, ramlar bort bit för bit. Men jag lägger nytt hela tiden, men även det ramlar bort bit för bit. Natural selection, eller? Jag vet att någonstans i någons liv är jag en bit som ramlat bort och det gör ont för dig också, eller hur..? (Jag hoppas det i alla fall.) Men du är en bättre människa idag, eller hur? Varje steg man tar tar en framåt, men vad är det som säger att det är bättre framåt? När man är ung tar man bara stegen och sen tar man konsekvenserna, men ju äldre man blir desto försiktigare blir stegen och desto lättare blir konsekvenserna (och i slutändan så mår man bättre). Så jag vill tacka er alla som format mig till den jag är och säga tack. Sen vill jag säga förlåt, för alla brustna hjärtan och fuckade förtroenden, alla knäckta knogar och sönderslagna vardagsrumsbord och nerpissade golv. Men det gjorde dig till en människa som vet vad du vill ha i andra människor... Du blir äldre och väljer bort människorna och s...

Jag började med att säga att jag är en människa som inte vet vad jag vill ha och därför inte vet vad jag menar.
Det räcker så... Jag är bara visare och jag vet vilka slags människor jag vill ha i mitt liv och jag vill inte ha någon som är som jag. Jag trivdes aldrig med min spegelbild.

...men ändå... Skål på er som stannat kvar, ni är bäst! Nu börjar en ny dag för den här mannen... och där har ni en fucking TALE OF STIFFY.