Kap 2 / borta...

Kapitel 1 finns här

Lägenheten var ostädad och skitig som vanligt. Han sparkade av sig sina skor i köket och slängde rocken över en köksstol. Han såg på högen med disk som hade hopats. Det var så fullt på diskbänken att han hade varit tvungen att ställa ett glas och en tallrik med bestick på golvet. Han drog handen genom håret, suckade djupt och gick fram till stereon. Han rotade igenom sina vinylskivor och hittade David Bowies Ziggy Stardust. Han slog på den och satte sig i sin soffa. Han försökte sätta sig bekvämt, men han hade aldrig varit något större fan av sin egen soffa. Han drog handen genom håret ännu en gång, men den här gången suckade han ännu djupare. Han ville skrika rakt ut, men var rädd att grannarna skulle höra honom. Istället tog han fram en till cigg ur det sönderknugglade paketet och tände den. Han hade ingen balkong, så han ställde sig vid vardagsrumsfönstret och öppnade ett litet sidofönster på vid gavel. En vinterbris slog skönt emot hans ansikte. Han tyckte om att prata för sig själv, men han visste att det mest lät som svammel.
-Fan. Dusch. Vore soft att bli blöt. Svett. Slut på den här. Sen, så... Tömma alkoholen... Psssss! stod han och muttrade för sig själv.

Doften låg stark av ruttna grönsaker och blöt hund i det lilla, gråa rummet. Soptunnorna var överfyllda, det var bara en dag kvar tills sopbilen skulle komma. Astrain stod mitt i rummet, men den här gången var vingarna borta. Han borstade av vitt stoft från kavajaxeln.
-Alltid en massa jävla snö när man ska norrut. Usch och fy!
Han kände efter i fickan. Han hade med sig anteckningsblock, penna, ett paket camel och en turamulett som han alltid, alltid, alltid hade med sig. Han såg sig omkring och gjorde en gest med handen så att soprumsdörren flög upp. Han gick ut i vintersolen och kisade mot det starka ljuset. Han kände efter i bröstfickan och tog upp ett par röda hornbågade glasögon. Han ryste till lite av kylan och knäppte med fingrarna. Plötsligt satt det en lång beige överrock på honom. Astrain tog upp en camel och tände den, samtidigt som han började gå.
Han stod utanför ett höghus. På tredje våningen av de sex som fanns var ett litet fönster öppet.
-Tim! Kom ut då, för i helvete! skrek han allt han kunde mot det öppna fönstret.
-Vi ska ut på äventyr du och jag, så nu jävlar kommer du ut och följer med mig!
Genom fönstret stack ett huvud ut. xxxx hade rufsigt hår och såg ut som han spenderat natten i ett trapphus och inte hunnit duscha än.
-Vem i helvete är du och vad fan vill du mig? skrek han ut som svar. Han sträckte ut handen och gav honom fingret.
Tim stängde fönstret. Han hade ingen ork att prata med galningar. Han fimpade ciggen i ett vattenglas fullt med fimpar som stod vid fönstret. Han gick in på toaletten för att ta sig en välförtjänt dusch. Han kom in på toan, drog av sig sina kläder och drog undan duschdraperiet. Han höll på att skita ner sig av rädsla när han såg vem som stod där. Samma person som stått utanför hans fönster och skrikit efter honom stod i hans badkar, fullt påklädd med beige överrock som var uppknäppt. Under den hade en svart kavaj, vit skjorta, svart slips och ett par svarta tajta jeans. På skorna hade han ett par helsvarta gympaskor. Innan Robin ens hann reagera hade Astrain lagt en hand på hans axel.
Allt blev vitt och så var dom inte i badrummet längre.