Kap 2 / borta...

Kapitel 1 finns här

Lägenheten var ostädad och skitig som vanligt. Han sparkade av sig sina skor i köket och slängde rocken över en köksstol. Han såg på högen med disk som hade hopats. Det var så fullt på diskbänken att han hade varit tvungen att ställa ett glas och en tallrik med bestick på golvet. Han drog handen genom håret, suckade djupt och gick fram till stereon. Han rotade igenom sina vinylskivor och hittade David Bowies Ziggy Stardust. Han slog på den och satte sig i sin soffa. Han försökte sätta sig bekvämt, men han hade aldrig varit något större fan av sin egen soffa. Han drog handen genom håret ännu en gång, men den här gången suckade han ännu djupare. Han ville skrika rakt ut, men var rädd att grannarna skulle höra honom. Istället tog han fram en till cigg ur det sönderknugglade paketet och tände den. Han hade ingen balkong, så han ställde sig vid vardagsrumsfönstret och öppnade ett litet sidofönster på vid gavel. En vinterbris slog skönt emot hans ansikte. Han tyckte om att prata för sig själv, men han visste att det mest lät som svammel.
-Fan. Dusch. Vore soft att bli blöt. Svett. Slut på den här. Sen, så... Tömma alkoholen... Psssss! stod han och muttrade för sig själv.

Doften låg stark av ruttna grönsaker och blöt hund i det lilla, gråa rummet. Soptunnorna var överfyllda, det var bara en dag kvar tills sopbilen skulle komma. Astrain stod mitt i rummet, men den här gången var vingarna borta. Han borstade av vitt stoft från kavajaxeln.
-Alltid en massa jävla snö när man ska norrut. Usch och fy!
Han kände efter i fickan. Han hade med sig anteckningsblock, penna, ett paket camel och en turamulett som han alltid, alltid, alltid hade med sig. Han såg sig omkring och gjorde en gest med handen så att soprumsdörren flög upp. Han gick ut i vintersolen och kisade mot det starka ljuset. Han kände efter i bröstfickan och tog upp ett par röda hornbågade glasögon. Han ryste till lite av kylan och knäppte med fingrarna. Plötsligt satt det en lång beige överrock på honom. Astrain tog upp en camel och tände den, samtidigt som han började gå.
Han stod utanför ett höghus. På tredje våningen av de sex som fanns var ett litet fönster öppet.
-Tim! Kom ut då, för i helvete! skrek han allt han kunde mot det öppna fönstret.
-Vi ska ut på äventyr du och jag, så nu jävlar kommer du ut och följer med mig!
Genom fönstret stack ett huvud ut. xxxx hade rufsigt hår och såg ut som han spenderat natten i ett trapphus och inte hunnit duscha än.
-Vem i helvete är du och vad fan vill du mig? skrek han ut som svar. Han sträckte ut handen och gav honom fingret.
Tim stängde fönstret. Han hade ingen ork att prata med galningar. Han fimpade ciggen i ett vattenglas fullt med fimpar som stod vid fönstret. Han gick in på toaletten för att ta sig en välförtjänt dusch. Han kom in på toan, drog av sig sina kläder och drog undan duschdraperiet. Han höll på att skita ner sig av rädsla när han såg vem som stod där. Samma person som stått utanför hans fönster och skrikit efter honom stod i hans badkar, fullt påklädd med beige överrock som var uppknäppt. Under den hade en svart kavaj, vit skjorta, svart slips och ett par svarta tajta jeans. På skorna hade han ett par helsvarta gympaskor. Innan Robin ens hann reagera hade Astrain lagt en hand på hans axel.
Allt blev vitt och så var dom inte i badrummet längre.

Pågående projekt

Mitt framtida hus på min framtida mark i en samtida skog.

The greatest love story ever told

Jag hörde den häromdagen. Hade planer på att skriva långt och fint och förmedla känslan som jag upplevde när jag hörde den, men orka bry sig.

Det var en gång en kille och en tjej, de var i 20-årsåldern och deras kärlek var krånglig.
De hade mycket problem, men de löste dom och fick två välskapta barn som inte kunde sluta ramla i trappor eller säga konstiga saker i tid och otid.
De skilde sig.
Frun tog livet av sig, maken blev semialkoholist.
Barnen blev substansmissbrukare.

Slut

Lämna mig inte ensam

Jag är på väg neråt igen. Jag känner det i magen. Jag känner det runtomkring mig. Så fort det blir så här är det som att nån sätter på mig ett par skygglappar och mitt perifera seende (det som är långt ute på sidorna, det lärde jag mig häromdagen... fint va?) blir bara svart. Jag kan bara se den nedåtgående spiralen av skit som är utlagd framför mig. Det värsta är att jag identifierat vad det är. Jag har ett jobb jag inte trivs med, jag har lagt min tillit till saker som jag inte kan påverka så mycket som jag skulle vilja och egentligen så har inget blivit bättre. Jag funderar varje dag på den här kärleken till livet som jag vet finns där, men som känns så avlägsen. Det är bara inte roligt just nu. Att jag sedan känner mig helt övergiven gör det ju inte bättre... Det känns inte som att nån bryr sig. Jag vet att det inte är så det är, men det är så det känns och jag hatar det. Jag hatar att jag inte har någon som helst kontroll på känslorna inom mig och jag hatar att dom måste vara så mörka och destruktiva. Sömnlöshet gör inget bättre.
Om jag inte flyttar hemifrån snart vet jag inte vad jag tar mig till.
Har gått upp i vikt igen också. hahahahahaha!

Det här är mina planer för lägenheten jag ska flytta till (just nu det enda som håller mig uppe):
Jag ska bygga ett loft. Har gjort ritningar och hela kalaset.
Under loftet ska jag odla tomater, bönor, minimorötter, groddar och lite allehanda gott gott.
Det ska vara ett stort loft, dessutom. Ett som man kan sitta 4-5 pers i med gott om utrymme... och så ska det inte vara så högt uppe, utan man ska kunna sitta ordentligt i sängen på loftet. Ska man påta i "trädgården" under så får man stå på knä eller huk.
Ska ha en liten hörna nere i rummet med saccosäck, massa kuddar och filtar och en lampa med mjukt ljus. Sen typ en hylla och en skänk med massa böcker som jag kan läsa. Ska även börja samla på serier igen.
I garderoben kommer det växa ogräs och jag ska se till att ha ett sjysst litet meditationsaltare med rökelser, levande ljus (många många många) och en katt, såklart. Jag behöver en liten pälsboll som jag kan älska när jag känner mig ensam. Ska mata den med kattmynta en gång i veckan.

Ska ha ett riktigt chill vardagsrum. TV kan man ju skita stort i. Ska bara ha massa sköna sittplatser, ett fett bord (stort ekbord helst). Fast det blir väl som det blir.

...och viktigt: mycket levande växter!

Det är i alla fall vad jag vill just nu.

Men snälla... lämna mig inte ensam.

Label

Du har en etikett och ett namn. Alla vet vem du är och det är inget som du bestämmer själv hur folk kommer förutfatta dig. Ska du söka en lägenhet står det redan i massa papper och register vad du heter, hur gammal du är, hur många betalningsanmärkningar du har (om du har några) och vart du bott tidigare. Allt detta sammantaget bestämmer vem du är för andra människor. Men det är så det är för att det är så vi vill ha det. Vi tror att det är vår identitet... och när den identiteten känns otillräcklig slår vi till med att identifiera oss med musik och kläder, droger och andra människor. Vi går runt och kollar på kläder och tänker "Det här var snyggt, det här är min stil" för att folk ska kunna kalla dig punkare, skinhead, gothare, flummare, rasta och whatever whatever. Det bottnar i osäkerhet, kanske. Kanske bottnar det i att människor alltid måste kunna räkna sig till en grupp. Jag vet faktiskt inte. Men det jag vet är att man inte hela tiden måste vara något. Ibland kan det vara okej att vara fri i sin identitet, tanke, utstyrsel och i livet i allmänhet.

Lycka till med att vara dig själv!

Lite då och då...

Lite då och då i mitt liv dyker det upp stunder som jag reflekterar lite extra på när dom passerat. Inatt har jag tänkt mycket på människor (vilket jag gör rätt ofta ändå). Men jag har funderat på människor som inte finns längre. När J dog tänkte jag mycket på hur mycket bättre jag kunnat känna honom. Vi slutade umgås när jag lämnade Hammarby på riktigt. Vi sågs flera gånger i Ganebro och nere på stan och vi hejade på varandra, men inte så mycket mer. När jag träffade honom hos Marcus sa jag mina sista ord till honom. Jag sluddrade fram dom bakom en mask av kanonfylla. Jag satt i Mackans skinnsoffa som skulle pissas ner några timmar senare, hängde halv över armstödet och såg Jonas. Han satt och pratade med Emil och jag hörde att dom pratade om weed. Jag höjde handen så högt jag orkade och stammade fram nåt i stil med "Hej, J! Hur är det?". Jag minns inte mycket mer från den kvällen och jag är ganska säker på att det var dom sista orden jag sa till honom. Vi skulle setts igen, men chansen seglade iväg och gjorde som Vasaskeppet. Nu finns han inte längre och chansen/chanserna är borta.
   Nu har en annan människa som jag kunde kännt bättre dött. Igen. Livets melodi. Jag minns i alla fall säkert sista gången jag såg honom. Jag visste att han flyttat, men jag var inte säker på vart. Hade hört Malmö, men nån hade även sagt småland och en tredje källa sa Stockholm. Han satt på det där cafét som ingen varit på som ligger på Vasagatan. Om man går från Clas Ohlson och ner mot Punkt ligger det där nånstans emellan. Ungefär mitt emot Timari. Det första jag tänkte när jag såg honom sitta vid fönsterbordet var "Ingen jag känner går hit", men där satt han. Jag tänkte "han är aldrig i Västerås och det är första gången jag ser honom på länge... ska jag gå in och ta en kopp kaffe och heja och fråga hur det är? Skitsamma, han ser upptagen ut."... så jag gick vidare. Jag gav honom en nick och fick en nick och ett leende tillbaka. Efteråt var jag inte ens säker på om han känt igen mig, men jag kände igen honom. Första gången vi träffades på riktigt var det sommar. Vi var på stora gatan och han kunde själv göra något som tre personer inte klarade av. Fan vad cool han var i mina ögon då. Det var han fortfarande när jag gav honom en flyktig nick och bara fortsatte gå.

Jag kände honom aldrig som en vän, jag visste vem han var, men han visade mig vad lite jävlaranamma kan göra. Han var en riktig poet, en riktig kämpe. Vila i frid, grönsaksmannen. Himlen kanske ser ut som den världen du ville ge till oss alla. För din skull så hoppas jag...

Livet kan vara underbart

Det är så skönt när man har medvind. När saker och ting man gör och tar sig för bara har en tendens att klicka. Fanan vajar högt och solen lyser. Ni vet, medvind, helt enkelt.
Har en rekommendation: http://www.myspace.com/almightylions
Såg dom igår på tajjen. Riktigt jävla bra band.

Puss och knull, eller nåt

I don't really fckn now

Sitter uppe och löser Tales of the Jedi #5 - The Golden age of the Sith. Bra skit, faktiskt. Jag känner mig allmän opepp just nu. Ska till Örebro imorrn, men vet inte hur jag ska komma dit. Ska hem igen tidigt på söndag, men jag vet inte hur. Opeppad på att skriva färdigt om resan hem från Norge. Jag vet inte... Peppa mig..?

Resan

Börjar jobba imorgon, så nu är jag fast här i västerås ett tag framöver i samband med plugg och jobb. Fast det känns skönt ändå. Det känns som att jag har ett bra mål att jobba gentemot. Anyway; folk har frågat om min hemresa och jag ska berätta, men först ska jag berätta om Oslo så kortfattat som möjligt. Kickass! ...and now for our main presentation:

Jag står i Joels hall med mina grejer packade, väskan är sprängfylld och känns som den väger runt 12-13 kg. Den är packad med kläder som jag kan ta på mig om kylan blir för stark (äger ju ingen egen sovsäck), mat som jag tänker värma vid min lägereld, två handdukar, min kamera, två handdukar jag kan använda som liggunderlag, Gudfadern av Mario Puzo som jag lånat av Joel, mitt pass, en pannlampa samt en konservöppnare. Vattenflaskan jag fyllt får inte plats, så den har jag i en systempåse på sidan om. Joel frågar mig om jag känner mig redo och jag rättar till vantarna och säger: "Give love". Får en kram och vi säger hej då. Jag lämnar hans lägenhet och börjar traska genom Oslo. Jag vet ungefär vart E18 går ut ur stan, eftersom jag sett till att ta reda på det några dagar innan på en irrfärd genom stan. När jag gått i lite mer än en halvtimme känner jag att jag saknar något. Vattnet! Det står kvar på Joels golv... och som nån slags läskig mindreading så får jag ett sms där det står att jag måste fixa vatten. Jag förbannar min tankspriddhet och blir slagen av ett plötsligt röksug, som alltid när jag vidkänner små personliga failures. Jag frågar nån trevlig norska om hon kan bjuda på en cigg och får en marlboro.
Jag börjar lägga märke till fler och fler hus som är övergivna. De känns i alla fall väldigt övergiva. Bekymrar mig inte om de var i nåns ägo eller inte, det som stör mig är bara att så fina hus står tomma när det finns hemlösa och folk som inte ens har tak över huvudet för natten. Särskilt i så här kalla tider. Det är kanske -2ºC, så det är ju inte hur varmt som helst.



Jag går längs med en cykelväg som det står "E18 Vinterbro" hela tiden. Det känns som den rätta vägen att gå, men jag är ständigt nervös när cykelbanan går så långt från E18 att jag inte ser motorvägen, men jag tänker hela tiden "Skitsamma, det blir bara roligare om jag går lite vilse". När jag glider förbi en båt-parkering slår det mig att det säkert finns dunkar och vatten där, så jag går in för att leta rätt på ett kärl plus lite vatten. På en av båtarna ser jag att det hänger flera dunkar fyllda med vatten fastknutna i en pressening. Jag går fram och knyter loss en dunk och knyter fast den i väskan. Problem ett löst. Trodde jag, för när jag smakar på vattnet visar det sig att det inte är rent. På dunken står det spolarvätska (fast på norska) och det smakar, rent ut sagt, skit. Så jag tömmer dunken och tänker att den får fyllas på litet senare, när tillfälle ges.

Jag har vandrat i kanske 4 timmar när jag ser ett berg. Definitivt inte den storleken jag tänkt mig, det här är mycket mindre, men det ser bra ut. Det talar till mig på ett sätt som bara naturen kan och jag bestämmer mig för att det här är det berget jag ska bestiga. Det såg ut att vara några hundra meter högt, men sånt är ju aldrig lätt att bedöma. Jag står mitt i en kurva vid en sjö. Jag är tiotalet meter över vattnet och har en väldigt fin utsikt över den snö- ochträdtäckta bergshällen på andra sidan sjön. Solen håller på att gå ner till vänster om mig och himlen är vackert rosa och eldgul. Jag ler lite för mig själv och får syn på en fiskare. En bit längre bort skymtar jag hans bil. Jag bestämmer mig för att slå mig ner på platsen och vänta och se om han kommer upp för att åka snart. Jag slår mig ner på vägstaketet som går längs med klippkanten och tar upp en yoghurt som jag fick gratis inne i Oslo. Jag sitter i min stillhet och äter min youghurt och bestämmer mig för att meditera i några minuter som uppladdning innan jag börjar gå uppför berget. Jag sätter mig ner på marken och intar en bekväm ställning i skräddare.
När jag setat där ett tag längre än det var tänkt har det redan hunnit bli väldigt mycket mörkare och fiskaren har precis kommit upp till sin bil. Jag ser små moln runt honom, mycket tjockare än imman från andedräkten och det slår mig; han röker! Så jag går fram och frågar om han kan vara vänlig nog att bjuda på en cigarett han säger att om jag kan rulla en själv så är det bara att ta. "Vad gör du här ute? Har du gått hit?" frågar han. "Jag är på väg till Sverige, fast först ska jag uppför det här berget hade jag tänkt." svarar jag och pekar mot berget bakom hans rygg. "Ska du vandra hela vägen till Sverige?", "Nej, då! Jag ska lifta, eller hajka som ni norrmän säger, när jag gjort det jag vill här i Norge." fiskaren ler och tittar lite förstrött ut över vattnet. Jag tänder min cigarett och frågar honom om det blev nån fisk: "Icke. Blir inte så mycket fisk i de här vattnen." Synd säger jag och han erbjuder mig en till cigarett för färden, men jag avböjer med ursäkten att jag försöker sluta röka. Han säger lycka till med resan och jag säger detsamma, för alla är vi väl på en enda lång resa? När han rullat iväg slänger jag upp ryggsäcken på ryggen och börjar gå uppför berget.
Själva vandringen uppför berget i sig var inget att diskutera, men väl uppe på berget känner jag mig rejält sliten. Ryggsäckens remmar har skurit in i axlarna och de är rejält ömma. Jag skiter i vilket. Jag är uppe på mitt berg och kan börja med maten. Så jag samlar ihop de få torra kvistar jag kan hitta och gör en liten eldstad med stenar. När elden brinner som en eld ska brinna letar jag fram en stock att sitta på och öppnar en burk vita bönor som jag ställer på en av stenarna som utgör eldstaden.
Jag har spenderat ca en timme när jag bestämmer mig för att ge mig av. Jag går ner samma väg som jag kom och står på cykelbanan E18 mot Vinterbro igen. Jag har inte försökt lifta en enda gång, men bestämmer mig för att jag ska försöka lifta över svenska gränsen idag. Så jag sätter ut tummen så fort jag hör en bil bakom mig och döm av min förvåning när första bilen jag försöker få lift med stannar. Hemma i Västerås stod jag i nästan en timme utan att få lift, vid E18! Återigen bevisar norrmännen sig som det vänligare nordborna.
När jag närmar mig bilen går jag upp längs med förarsidan och dörren öppnas av en riktig MILF till norska. Inte på det där pumasättet, utan mer på det där söta I-wanna-buy-you-flowers-sättet. Hon ger mig ett brett, vänligt leende och frågar vart jag är på väg. Sverige svarar jag henne och hon säger åt mig att bara hoppa in, så får jag följa med henne så långt som hon ska. "Har du hajkat långt?" frågade hon och lät uppriktigt intresserad. "Nej, egentligen har jag inte liftat långt alls, men jag har gått en bra bit.", "Vart kommer du ifrån nu, då?", "Jag har varit till Oslo och hälsat på några kompisar som bor och jobbar där." Hon svarar mig med ett jaha och konversationen dör litet. Hon frågar mig om jag vill ha en cigarett och det är ju verkligen inget som man tackar nej till, eller hur? Så jag tänder ciggen och rullar ner rutan och frågar min välgörare om hon plockat upp många liftare i sina dagar; "Jag har faktiskt inte sett så många hajkare, men jag har hajkat mycket själv. När jag var ung så resta jag en hel del och då liftade jag oftast när jag skulle långt. En gång liftade jag till Göteborg och tog färjan till Danmark, för att flyga till Indien. Flygbiljetterna var mycket billigare därifrån då, det kanske dom är fortfarande iofs.", "Så du har rest mycket? Vad roligt! Vart har du varit då?", "Lite här och var... USA, Indien och de flesta länderna i rika Europa.", hon la till en knappt märkbar sarkastisk ton på orden "rika europa". Som om hon satt på några slags rebelliska (läs: dåligt anpassade till den "civiliserade världen") tankar om europa och fördelningen av finanser. Jag skrattade till lite; "Rika europa?". Hon såg på mig och log, sen frågade hon vad jag sysslade med när jag inte var ute och reste. Jag berättade att jag är musiker och att vissa kallar mig poet och att jag hoppades på att en dag kunna leva på det, hur avlägset det än kan kännas. Att vi gled in på ämnet musik var inget annat än trevligt, för hon var väldigt bevandrad inom Dylan och Beatles. Jag sa till henne att hon var en människa efter mitt eget hjärta och bad henne berätta mer om sina resor. Jag tyckte hon var intressant. Hon verkade veta så mycket och ha upplevt så mycket. Hon berättade om när hon och 10 av hennes kompisar hade köpt en gammal armébuss som dom byggt om och åkt runt och sett världen i. Hon berättade lite fler historier från sina resor, bjöd på en cigg till och berättade om alla trevliga gamla män som förväntar sig sexuella tjänster av kvinnliga hajkare och sen var det dags för mig att kliva av. Hon frågade vart jag skulle och jag tog beslutet blixtsnabbt: "Göteborg!". Varför jag sa det vet jag inte ens så här i efterhand, men jag ville ta mig till götet. Om inte annat, bara för att se staden som vann min kärlek för så många år sen. Hon droppade i vilket fall av mig nånstans längs E6an och min färd fortsatte.

...jag hade tänkt skriva om allt direkt, men jag pallar inte. Så nu publicerar jag det här och om nån pallar kommentera för att motivera mig, så blir jag glad. Peace and love, vänner och människor som läser.

Towns alive

Så jag tog mig bort från Sverige och jag kænner mig som en ny mænniska. Står på Oslos stadsbibliotek och knappar ner det hær nu. Varfør tog det mig så lång tid att bara packa en væska och dra? Dumjævla jag. Men nu ær jag on the road, i alla fall, och om jag orkar så blir jag borta till strax innan jul. Tror jag ska fotvandra och testa på att jaga (bara en tanke, men visst fan vore det coolt).

Oslo, då... Fin stad med fin konst. Trivs något otroligt och folk ær så jævla trevliga (till skillnad från i ett annat lands huvudstad).
-Fan vad ni norskor ær snygga!
-Pardon?
-You"re not norwegian?
-We arrrr freensh!
Haha! Så kan det vara... Ordvæxlingen skedde vid ett øvergångsstælle mitt i Oslo. Whatever.
Har sett riktigt skøna butiker också. Ska førsøka skriva ett vettigare inlægg nån dag nær jag fått lite fokus, før just nu spritter bara hela kroppen åt alla håll och jag ska ta och gå och leta lite squats nu, så jag har någonstans att bo i några dagar. Tur att Yol bor i fckn utopia dær det kryllar av skøna (kanske) likasinnade mænniskor. Ska gå ut och vara trevlig mot dom och se om det finns några trevliga boplatser før en snubbe som lever ur ryggsæcken før tillfællet.

Så på återseende, mina vænner. Ni ær den enda anledningen till att jag kænner ett behov av att åka hem igen :P

//The Stiff - Over and out

Så trött

Nu är jag på riktigt trött på Sverige och människor och finanskrisen och arbetslösheten och växthuseffekten (som verkar försvunnit) och på trasiga diskmaskiner och på så jävla mycket, så imorgon blir det tum-expressen härifrån. Jag vet inte hur länge jag blir borta, men en vecka eller två i alla fall. Puss så länge osv.

Friday night 02

Vill nån komma hem till mig? :(


Den här blir i alla fall mer och mer utbyggd.

Friday night

http://www.aftonbladet.se/debatt/article3824576.ab

Jag har ett förslag till er människor. Lägg ner vinsttänkandet. Allt du gör ska inte behöva generera ekonomisk eller känslomässig vinst. Ibland ska man kunna göra saker för andra människor utan att ha sina egna intressen liggandes på lur i bakhuvudet. Skänk en slant till greenpeace, hjälp din kompis att städa, laga mat åt din familj, hjälp en gammal dam med matkassarna i affären eller gör nånting för dina medmänniskor. Minsta sak är alltid uppskattad. Det vet du väl själv hur varm i själen du blir om någon av ovanstående gärningar uträttas till din fördel? Det hoppas jag du vet, för sånt fall så borde det inte vara svårt att göra liknande saker lite oftare själv.

Sen är det ju fredag också, så ni som läser det här och vill hitta på nåt, ring: 0764248584.
Du får gärna vara en total främling, jag är sugen på äventyr :-*

Kap.1 / Vem är vad för vilka?

Han vaknade, slog upp ögonen, borstade bort lite grus, damm eller vad det nu kunde vara från kinden, reste sig upp och sträckte på sig och började gå nerför trapporna. Huvudet bultade och ögonen sved när en alldeles för stark ljuskälla kom in i synfältet. Han tog sista steget nerför trappen och la sin kroppstyngd mot dörren ut mot gatan och lämnade parkeringshustrappen han spenderat natten i bakom sig. Det var inte första natten som spenderats där och han visste att det knappast var sista.
Utanomhus var det vinter och som vanligt inne i centrum var allt grått och trist och bussarna som åkte förbi var som sardinburkar fullsatta med människor som inte visste vart de var på väg, egentligen. Snön tycktes aldrig få stanna mellan höghusen inne i stan, utan var snarare ett fenomen som man hittade utanför gatan som cirklade in centrum. Han stod i busskuren och fumlade efter ett paket cigg i sin innerficka. Han fiskade upp ett sönderknugglat mjukpaket och ur det tog han upp en sned cigarett som sett bättre dagar. Han lutade sig mot hörnet i den tomma busskuren och tände den, men hann inte göra mer än så innan det kommit in en äldre dam och ställt sig bredvid honom.
-Måste du röka den där härinne? sade tanten och blängde stint på cigaretten. Han tog ett djupt bloss, höll det inne ett tag och började prata innan han blåste ut det
-Hade du stått kvar där du stod utanför busskuren hade den här röken inte berört dig alls. Han höll upp den glödande cigaretten och blåste ut röken
-Så nu är frågan, varför, åh varför, kom du in i busskuren om röken stör dig?
-Men det står faktiskt rökning förbjuden. sa tanten och pekade menande på rökning förbjuden-skylten som var dold bakom en röd tag.
-Människorna som låg bakom franska revolutionen var... tanten avbröt honom
-Vad har franska revolutionen med cigarettrökning att göra?
-Lyssna färdigt istället. Människorna som låg bakom franska revolutionen ansågs på den tiden vara brottslingar av flera människor. Brottslingar och regel- och normbrytare. Idag så tror vi fortfarande på de saker de presenterade för världen och vad de gjorde har förändrat världen för all framtid.
-Jämför du din cigarettrökning inom en rökning förbjuden-zon med franska revolutionen?
-Vad låter det som att jag gör?
-Snackar skit.
-Jag snackar alltid skit, det är så jag överlever. Men jag släcker inte cigaretten eller lämnar hållplatsen. Jag står kvar här tills cigaretten är slut eller tills bussen kommer.
I samma sekund kom bussen längs krönet längre ner på gatan och han tog tre snabba bloss innan den hann rulla hela vägen fram. Tanten som hade stört sig på rökningen tackade för att han släckte ciggen varpå han svarade:
-Jag släckte den inte för dig. Skulle aldrig släcka nåt som brinner för nån som pratar med människor enbart när han eller hon ska dela ut tillsägelser och klagomål. Vi syns, säkert... Ha det bra! och innan hon hann svara hoppade han ombord på bussen, betalade för sig och satte sig på en fönsterplats långt bak. Ur fickan tog han upp en gammal kassettspelare som han slog på. Han tryckte på play och såg på världen som passerade förbi till ett band fulladdat med valsång.

Tänk dig himlen. Det är så den ser ut. Alla människors himmel är precis som dem föreställer sig. Det är därför Gud med medarbetare har flytt fältet. Människors himmelrike har för dem blivit alldeles för plana och tråkiga, för när människor föreställer sig det bästa dom kan har det slutat vara själslig och spirituell lycka. Den har blivit ersatt med den materiella lyckan och därför ser himmelriket numera ut som en blandning mellan världens största IKEA-monter och OnOff. Av den anledningen har Gud med medarbetare flyttat sin verksamhet till en potatiskällare utanför Umeå.
-Visst att jag är en ängel, är 600 plus, träffat intressanta personligheter, sett till att dessa personligheter gått igenom djupa personlighetsförändringar och för alltid förändrat deras liv, men seriöst... Människor blir bara dummare och dummare och tråkigare och tråkigare för varje sekel som går. sa han drog åt slipsen, rättade till skjortan och kavajen och flaxade med sina vingar som gick en halvmeter över hans huvud.
-Vi är överreklamerade nu för tiden, vet du. svarade honom en person som var ca 140 centimeter lång och liknade en blanding mellan en orangutang och en fågel med dåliga proportioner.
-Allt vi är kan sammanfattas med ett ord: överflödiga. Men vi har alltid funnits och vi kan inget annat än det här, så här är vi och gör ett jobb som mänskligheten aldrig får veta att vi gör och som, nuförtiden, saknar betydelse. Men ändå, kära Astrain, vad skulle du göra om du fick välja?
-Vara ekonomiskt oberoende, inte nödvändigtvis rik, men vara oberoende av vad som finns i plånboken även om den är tom. Förstår du vad jag menar?
-Jag tror det.
-Sen skulle jag väl spendera tiden med att undersöka jorden och se vad människorna missar.
-Då kommer du säkert att gilla det här. Du har fått ett skyddsängelsjobb nere. En kille som inte gör annat än att dricka, röka, måla tavlor som inte säljer och sova. Han har precis vaknat i ett trapphus i staden han bor, några kilometer hemifrån och sitter nu på bussen på väg hem.
-Låter ju som den typen av människa man aldrig träffat förut.
-Åk bara!
I ett moln av rök försvann den kostymklädda mannen med vingar och lämnade orangutangfågeln efter sig. Orangutangfågeln muttrade:
-Jag saknar de gamla goda himmelriket...
Han vände på stjärten och satte sig på en hög potatis.

Niklas Strömstedt

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=851489

Men kära herr Strömstedt, det har varit så ett tag nu att mindre artister inte försörjer sig på att sälja skivor. Utvecklingen går framåt och du är kvar i töntiga 90-talshits. Jisses... Old-timer.

Edit: IPRED gör mig verkligen upprörd och då är det kul att läsa sånt här:
http://copyriot.blogspot.com/2005/04/artisterna-rasar-ja-oj-vad-de-rasar.html

Jag är guds urinoar

Det är verkligen inte meningen att det ska gå bra för mig när jag tar mig för saker. Det finns någon slags förutbestämmelse att allt jag tar i ska bli till skit. Därför jag är så klumpig och har sönder så mycket saker, spelar ingen roll hur försiktig jag än är... Det kommer i alla fall gå sönder.
Dom ringde från Silentium igår och sa att jag inte behöver bekymra mig om att dyka upp idag. Det finns inga jobb och med lite otur (vilket jag givetvis kommer ha) så finns det inga jobb nästa vecka heller... Eller veckan efter det... eller veckan efter det. Flyttfirman jag skulle börja jobba på sa att jag inte behöver bekymra mig om att höra av mig eftersom jag skulle börja på silentium. Jag ringde dom igen efter att ha fått veta att silentium sket sig och platsen som jag kunde tagit har blivit tagen av en annan snubbe som inte skulle börja jobba någon annanstans. Gitarrlärarjobbet börjar (med lite tur, om jag nu kan få ha sån nån gång) i januari.
Som om inte det var nog lade min dator av igår när jag skulle formatera den. Partitionen op vilken jag sparade allt jag gjort (sen 2001) fick fuck-up och blev tömd. Så nu har jag en dator utan operativsystem och har inga av grejerna hemma så jag kan fixa den. Blir utan dator en vecka, vilket jag skulle kunna överleva med om det inte vore för att alla foton, hemsidor jag gjort, texter jag skrivit, musik jag spelat in osv är borta. Sju års utveckling inom flera olika områden som bortblåst... Allt för att jag är dum nog att tro att nånting jag tar mig för kommer fungera smärtfritt.

Jag har försökt... Försökt att hålla en positiv inställning och säga "med lite jävlaranamma så går det", men det verkar inte så. Ingen mening att känna sig nedslagen säger dom flesta säkert, men hela mitt liv har jag alltid snubblat på mållinjen och blivit tillbakasläpad till start av faktorer som jag inte kunnat påverka.

Fuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuck vad jag är trött på att vara jag just nu...

Intellectual Property Rights Enforcement Directive

Konst ska vara fri. Konst är något vackert som skapas för att avnjutas av alla människor som vill avnjuta den. Kan man inte skapa utan att tänka på att tjäna pengar så ska man inte skapa, för då är konsten genomsyrad av ett begär som klingar falskt. Begäret efter pengar och dyrkan. Fuck you, Per Gessle.

"Oavsett vilka argument som denna grupp gömmer sig bakom så handlar det ändå till syvende och sist om att de ska kunna ta för sig obehindrat av det som vi och andra har skapat. Gratis tillgång till andras arbete är ingen rättighet - varken på nätet eller någon annanstans."

I den här DN-artikeln (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=851010) finns en lista på svenska artister, författare och skådespelare. De namn som jag lägger märke till är personer som inte skulle överleva en sekund i det nya internet-musik-landskapet. Ett gäng föredettingar som inte kan ta till sig av den nya tekniken och antagligen inte skulle överleva speciellt länge även om de gjorde det. Inte utan agenter och coacher (kanske dags för er att ta ett seminarium på nån resort utanför Lidingö, så ni lär er).

I början av tidigare nämnda artikel står det att dessa människor har lärt sig ett hantverk. Att det tagit år att finslipa sina kunskaper och talanger. Bl a står bröderna Rongedal och Per Gessle med. Kunskaper och talanger? Tillåt mig att asgarva! Ni är föredettingar som bara blir sämre och sämre och har ingen som helst rätt att leva på eran massproducerade skit längre. Släpp framtiden och fildelningen fri. Framtiden ligger hos killarna och tjejerna som sitter hemma och spelar in sin musik och släpper den själva via internet och CD-R och dom blir hämmade av er. När ni säger att varje människa har rätt att tjäna miljoner (eller i alla fall levnadsstandardlön) på att sälja skivor genom skivbolag hämmar ni utvecklingen. Internet och fildelningen är framtiden och ni är föredettingar och bakåtsträvare.

Med allt det här sagt vill jag avsluta inlägget med att säga stoppa IPRED!
http://delicious.com/floodis

Långfingervals med en gråhårig man

De få hårstråna han har kvar
är sedan länge förjävligt gråa
                 rent estetiskt matchar
                 håret hans kråksång
Han brukade dansa
långfingervalsen
för de han visste hade fel
tills han blev övertygad om
...att de hade rätt

Så jag ser på honom när han
tömmer soporna
röker på balkongen
handlar på ica
kanske tar en promenad
för att njuta av tillvaron
men jag ser honom aldrig när han
ler som en liten pojke igen
för det slutade han med
innan han ens hann vara pojke

Han gav upp en varm sommardag för längesen
fast det spelar ingen roll nu
för idag finns andra som kan
dansa långfingervalsen

Alster

Uttråkad... Då gör man sånt här skit:

Vad lägger du din tid på?

Lägger du ner tid på att försöka komma bort från den platsen där du är nu? Lägger du ner tid på att vara den du är där du är? Lägger du ner tid på att fylla din tillvaro med meningslösa saker som egentligen inte främjar din utveckling på något sätt som helst. Jag vet att jag vill att min tillvaro ska ha någon slags mening och därför försöker jag finna olika sätt att sysselsätta mig. Kalla det hobbies, kalla det idioti, kalla det vad du vill, men det ger mig och min tillvaro en större mening (anser jag själv, i alla fall, och det är vad som räknas). Just nu sitter jag och funderar på olika "causes" att joina. Greenpeace har alltid varit tilltalande och efter att ha blivit mer eller mindre övertalad under sommaren så har tanken att gå med i Greenpeace växt i mig. Jag vill bara att min tillvaro och min tid här på jorden ska lämna något vettigt efter sig. Jag skiter i vart och hur, jag vill bara lämna mina spår efter mig. Om det är kunskap i en annan människa så är det bra, om det är musik som folk minns så är det bra och om jag nu skulle bli ihågkommen i historien som han som sköt en statsminister skulle det också vara, inte bra kanske, men i alla fall okej. Jag skiter i vart jag är på väg och hur jag kommer dit, jag vet bara att från och med i lördags så kommer jag gå dit jag vill på det sättet jag vill och jag gör det när jag vill. Det blir som det blir, men jag ser till att det blir någorlunda bra i alla fall... och jag hoppas att ni också gör det. Jobba för er själva, för i slutändan är det bara ni som kan bestämma hur ni vill ha det, men jag finns här och hjälper er om ni ramlar, precis som jag vet att ni finns där för mig.

Fan vad jag svamlar ibland...

Kladd

Kladdade lite i PS... Ska lägga till en Godzilla eller King Kong, några fönster och kanske en gata med några brinnande bilar. Fan vet jag!

Bombdåd i Västerås

Ända sedan jag var liten har jag varit övertygad om att världen har varit på väg åt helvete, men det är inte förrän på senare tid som jag börjat fråga mig själv varför. Jag har alltid sett mig själv som en ganska öppensinnad och smart människa (man får faktiskt göra det), så varför har jag varit så retard att jag inte frågat mig själv varför jag tror att världen är på väg åt helvete? När jag ser på all svält, alla krig och allt onödigt lidande på vår planet så är det klart att jag tänker att det här lilla klotet kommer implodera snart. Visst är planeten fylld av lidande, men hur kommer det sig att jag är så fruktansvärt hårt inriktad på det när det händer så mycket positivt skit runt om i världen? "Misstänkt bomb, folk evakueras", "Senaste nytt i Carolin-fallet" och "Mördad av nätdejten" är löpen på några av Sveriges största kvällstidningar. Dessa är ju dessutom oftast "nöjesinriktade", vilket betyder att om dom inte matar dig med en ständig ström av världens negativa nyheter så matar dom dig med påtvingade ideal om hur du ska se ut, vad du ska ha på dig, vart du ska åka på semester etc etc. Sen ska vi inte gå in på vinklingen av nyhetsrapporteringen (det är klart vi ska det). Hur många läste om "Bombdådet" i västerås? Min absolut första tanke när jag såg löpet var: "Shit?! Al-Qaida besöker pulverstaden!", men det visade sig att det var nån klantig hillbilly-bilmeck som hade gjort en bomb i en studentlägenhet som smällt av. Vart, om man får fråga, är det ett bombdåd? Det var för det första inget dåd, det var en olycka och för det andra... Vafan?! Visst att det säljer tidningar, men VAFAN! Nästa exempel på bra vridning av en nyhet var uteslutande av information. Jag lyssnade på radion när jag hörde om ockupationerna i Lund. Det nämndes aldrig vilka som ockuperade vad eller varför dom gjorde det. Ett bra sätt att få husockupanter att framstå som idioter, då orden som var med i reportaget var oerhört negativt laddade (arresterade, åtal, dömda för, brottstyper av olika slag mm). De uteslöt att det var studenter som ockuperade hus på ett fredligt sätt för att lägenheterna blir färre och färre och hyrorna högre och högre. Jag tror att det är dags för dig som är rädd för världen, och alla andra också för den delen, att lyssna med ett extremt kritiskt öra till vad som sägs i press/tv/radio. Rädda människor är lättare att styra (uttjatat ämne, men jag säger bara 9/11).


Vill du ha nyheter som är mer eller mindre ofläckade går du till källan:
http://www.tt.se/
http://www.reuters.com/

Have you ever seen the rain?

Det här som jag kallar mitt liv börjar verkligen arta sig. Dom ringde från Silentium idag och sa att jag ska dit nästa onsdag och gå vidare till steg två (vilket betyder mer eller mindre anställd). Man kommer jävligt långt på lite drivkraft, uppenbarligen. Jag vill passa på att rekommendera Pilgrimsresan av Paulo Coelho, vilken är en ordentligt bra bok.
Nedan är vad jag har i min mp3 idag (bara för att):

1. Against Me! - Baby, I'm An Anarchist! (2:40)
2. Beirut - Nantes (3:50)
3. Bob Dylan - Blowin' In The Wind (2:48)
4. Bob Dylan - Like A Rolling Stone (6:10)
5. Bob Dylan - One more cup of coffee (3:46)
6. Bob Dylan - Shelter Form the Storm (5:03)
7. Bob Dylan - Tangled Up In Blue (5:41)
8. Bob Dylan - The Times They Are A-Changin' (3:14)
9. Bob Marley - No Woman No Cry (7:12)
10. Briggs - One Step Behind (2:10)
11. Bruce Springsteen - Born To Run (4:30)
12. Buffalo Springfield - For What It's Worth (2:40)
13. Cornelis Vreeswijk - Felicia - Adjö (2:36)
14. Cornelis Vreeswijk - Somliga Går Med Trasiga Skor (3:01)
15. Creedence Clearwater Revival - Have You Ever Seen The Rain (2:40)
16. Creedence Clearwater Revival - Proud Mary (3:08)
17. David Bowie - Ziggy Stardust (3:16)
18. Ebba Grön - Die Mauer (4:00)
19. Elton John - Tiny Dancer (6:16)
20. Elton John - Your Song (4:05)
21. Elvis Perkins - While You Were Sleeping (6:19)
22. Elvis Presley - I Can't Help Falling In Love With You (3:04)
23. Flogging Molly - Drunken Lullabies (3:50)
24. Fred Åkerström - Jag Ger Dig Min Morgon (3:48)
25. Generation X - Kiss Me Deadly (4:40)
26. Gnarls Barkley - Crazy (2:58)
27. Guns And Roses - Dont Cry (4:42)
28. Jeff Buckley - Hallelujah (6:53)
29. Jimi Hendrix - All Along The Watchtower (4:00)
30. John Lennon - Imagine (3:04)
31. John Lennon - Instant Karma (3:22)
32. Johnny Cash - Hurt (3:38)
33. Johnny Cash - One (3:53)
34. Johnny Cash - Redemption Song (with Joe Strummer) (3:27)
35. Kenta - Just idag är jag stark (3:37)
36. Lars Winnerbäck - Kom änglar (4:18)
37. Lou Reed - Walk On The Wild Side (4:09)
38. Louis Armstrong - What A Wonderfull World (3:29)
39. Neil Young - Heart Of Gold (3:06)
40. Nirvana - Lake Of Fire (2:58)
41. Nirvana - The Man Who Sold The World (4:23)
42. Oasis - Don't Look Back In Anger (4:47)
43. Oasis - Stop Crying Your Heart Out (4:57)
44. Oasis - Wonderwall (4:18)
45. Pink Floyd - Wish You Were Here (5:34)
46. Pixies - Where Is My Mind? (3:46)
47. Red Hot Chili Peppers - Under The Bridge (4:33)
48. Ricky Nelson - Lonesome Town (2:15)
49. Rise Against - Swing Life Away (3:20)
50. The Animals - House Of The Rising Sun (4:31)
51. The Band - The Weight (4:34)
52. The Beatles - Let It Be (4:03)
53. The Beatles - With A Little Help From My Friends (2:44)
54. The beatles - Yesterday (2:07)
55. The Rolling Stones - Angie (4:33)
56. Townes Van Zandt - Dead Flowers (4:46)

Election / Revelations

Jag ska precis lägga mig och sova. Bilden nedan visar resultatet i valet just nu.
Vinner McCain blir det här mitt sista inlägg, för då kommer jag att påbörja ett liv i exil. Vill inte bevittna WWIII.

Nighty-o!

På lördag

På lördag spelar och sjunger jag några låtar på Bankiren här i Västerås. Var där!

Den fortsätter snurra, hur som helst.

Vad är det som håller igång världen? Den eviga känslan av att inte vara nöjd. Helt enkelt. Vore det inte för att människor aldrig vore glada över vad de själva hade skulle den här planeten ha gått under och dött för länge sen. Vi skulle aldrig haft någon som helst uppfinningsförmåga om det inte vore för att vi längtade ut ur grottorna och längtade ner från träden. Men varför har mänsklighetens vilja att vara/ha/göra något mer slagit över så som den gjort? Nånstans gick något väldigt, väldigt fel i vårt sätt att tänka. Vi förlorade stamkänslan där alla människor (även om de inte var lika mycket värda i allas ögon) var en del av en stor stam och det var varje enskild individs uppgift att se till att stammen mådde bra... Men nu är det inte så. Världen är uppdelad i flera olika läger där varje person ser till sig själv och sitt eget bästa. Vi är fast i ett materialistiskt samhälle som blir mer och mer fördelat. Några äger mest och vi ser till att rösta fram elitister som fortsätter driva på det här. Snart står både du och jag och ser på när vi själva blir en del av den världen där du, om du föds med mycket, får mycket av livet. Jag är fruktansvärt glad över att vara född och bo i Sverige, men när jag ser hur det finns folk som inte får en chans att visa vad de kan enbart pga sitt släktträd eller platsen de kommer ifrån blir jag deprimerad, arg och besviken på jorden. Så... Vad gör du när den här dagen är slut? Spelar du PS3 på en platt-tv eller kollar du på simpsons på en gammal 14''s-tv? Vad du än gör så är du en del av kommersialismen, konsumerismen och materialismen.

Jag, för min del, tänker flytta ut i en stuga i skogen och bli helt oberoende av så mycket som möjligt... Who's with me?!

reality.FKCN.check

I mitt liv har jag haft många saker med många människor och jag har njutit av att ha dessa saker med alla dessa människor för det har gjort mig till mig. Jag har menat allt jag sagt, alltid. Det har jag. Men sen är jag en person som inte riktigt vet vad jag vill ha och eftersom jag inte vet vad jag vill ha vet jag inte vad jag menar. Men jag blir äldre... För varje dag som går lägger jag märke till hur det som var, det som duktiga historieberättare alltid kallar det gamla goda, ramlar bort bit för bit. Men jag lägger nytt hela tiden, men även det ramlar bort bit för bit. Natural selection, eller? Jag vet att någonstans i någons liv är jag en bit som ramlat bort och det gör ont för dig också, eller hur..? (Jag hoppas det i alla fall.) Men du är en bättre människa idag, eller hur? Varje steg man tar tar en framåt, men vad är det som säger att det är bättre framåt? När man är ung tar man bara stegen och sen tar man konsekvenserna, men ju äldre man blir desto försiktigare blir stegen och desto lättare blir konsekvenserna (och i slutändan så mår man bättre). Så jag vill tacka er alla som format mig till den jag är och säga tack. Sen vill jag säga förlåt, för alla brustna hjärtan och fuckade förtroenden, alla knäckta knogar och sönderslagna vardagsrumsbord och nerpissade golv. Men det gjorde dig till en människa som vet vad du vill ha i andra människor... Du blir äldre och väljer bort människorna och s...

Jag började med att säga att jag är en människa som inte vet vad jag vill ha och därför inte vet vad jag menar.
Det räcker så... Jag är bara visare och jag vet vilka slags människor jag vill ha i mitt liv och jag vill inte ha någon som är som jag. Jag trivdes aldrig med min spegelbild.

...men ändå... Skål på er som stannat kvar, ni är bäst! Nu börjar en ny dag för den här mannen... och där har ni en fucking TALE OF STIFFY.

Reality check

Örnen har lämnat nästet! Upprepar: örnen har lämnat nästet! I alla fall om man får tro den nuvarande sinnesstämningen i mitt huvud. Frött, förvirrad, fundersam, fucked up. David Bowie kan gärna få guida mig genom resten av den här dagen, för jag vill dra till en dancehall och se några sailors fighting. Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah! Vafan?!?!?! Seriöst!

Släpp mig...

Nöjd

När man har spenderat hela livet med att försöka vara nöjd med det man har kan vetskapen om ett bättre liv inom räckhåll driva en person till vansinne.

Fred

Kommer du ihåg snubbarna som snacka om fred? Killarna som aldrig ställde sig i led? De ville att världen skulle leva i harmoni balans och anarki. De ville förändra den värld de hamnat i. De ville ge folk ett alternativ till ett annat liv. Men dom blev mördade. När skotten sköts var det ingen som inte hörde det. Dom var för bra för den här planeten, om det är jag så jävla väl medveten. Lennon sa Give peace a chance, jag säger inget alls. Deras mord har gjort världen lite mera kall.

Dom pratar om fred
Kulorna flyger
Dom pratar om fred
Dom gör så dom tiger
Dom pratar om fred
för döva öron

Vi kan stoppa vapenfabriker förändra bolagstaktiker. Genom samarbete, genom medmänsklighet, med hårt arbete och högre medvetenhet... om individers sanna rätt till ett drägligt liv. Mata varje mun, bota varje epidemi, leva i balans och harmoni. Jag önskar varje dag att du lär dig älska din nästa mer än dig själv. Kom ihåg dessa ord är du snäll, för du vet... Dom skjuter varje freds- och kärlekspoet. Om skotten kommer och jag till och med omkommer, så vet jag att Lennon, Luther och många fler är vid pärleporten när jag kommer.

Schack matt

NowPlaying: Peaches - Anyone else but you

Hela livet är bara ett spel. Det finns pjäser och det finns spelare. Pjäserna är de som inte är dominanta och (ibland) manipulativa i sinnet och enbart följer spelarens hand när han gör sitt drag.
Det är så överallt; politik , kärlek, umgängeskretsar. Hela mitt liv var lät jag mig själv vara en del av mitt eget spel där jag och mina närmaste vänner var spelare. Vi lekte med reglerna och hela världen var vår spelplats. Jag såg det som en lek, ett spel, whatever... Det spelade ingen roll. Målet var att leva av den enkla anledningen att leva.

Idag är jag en pjäs. Jag är en pjäs med en förutfattning om hur spelet ska gå och tyvärr tillhör jag den förlorande sidan (som iofs bara består av mig). Jag har blivit förflyttad framåt till en helt oskyddad plats där mitt inre står blottat och nådastöten bara är att vänta. Jag är den sista bonden som desperat kämpar mig mot andra sidan spelplan för att bli en drottning.

Jag visste att det kunde bli så här, jag var fullt medveten om det, men jag ville hoppas och lät spelarens hand föra mig dit jag är idag och p g a det kommer jag ligga sömnlös och fråga mig själv om jag inte borde valt ett annat spel, med en annan spelare och andra pjäser.

Det värsta är att jag testade ta mig an rollen som spelare ett tag, bara för att se vad man kunde åstadkomma. Jag åstadkom det jag ville, men så dåligt som jag mådde av det... Vem fan vill vara spelare? Jag vill vara en förlorad pjäs som chillar lite avsides med en whiskey on the rocks!

Schack matt.

Så här kan det vara

2008-10-18		19:11:36		Join or die		Stiffy / Du ljuger och manipulerar.		funderar på att komma nästa lördag.
2008-10-18		19:12:51		Stiffy / Du ljuger och manipulerar.		Join or die		ska du berätta för nån att du ska träffa mig?
2008-10-18		19:13:42		Join or die		Stiffy / Du ljuger och manipulerar.		Jag vet inte det, hade inte tänkt det om ingen frågar, men kanske.. eftersom *** antagligen har sagt det till *** som har sagt det till alla andra så vill inte jag ljuga heller
2008-10-18		19:13:46		Join or die		Stiffy / Du ljuger och manipulerar.		Vill du inte det?
2008-10-18		19:14:19		Stiffy / Du ljuger och manipulerar.		Join or die		du får säga vad fan du vill till folk
2008-10-18		19:14:23		Stiffy / Du ljuger och manipulerar.		Join or die		sanningen skulle ju inte skada
2008-10-18		19:15:02		Join or die		Stiffy / Du ljuger och manipulerar.		Haha, det skulle den... Vita lögner haha. åh, jag har en suprise! :D:D:
2008-10-18		19:15:18		Join or die		Stiffy / Du ljuger och manipulerar.		tror att du gillar den, men du får vara försiktig :D
2008-10-18		19:23:14		Join or die		Stiffy / Du ljuger och manipulerar.		Hallå? Haha, det är nu du ska undra vad det är (A)
2008-10-18		19:23:30		Stiffy / Du ljuger och manipulerar.		Join or die		waut
2008-10-18		19:23:32		Stiffy / Du ljuger och manipulerar.		Join or die		wait
2008-10-18		19:25:18		Stiffy / Du ljuger och manipulerar.		Join or die		en fråga bara
2008-10-18		19:25:24		Stiffy / Du ljuger och manipulerar.		Join or die		ser du det som en vit lögn att du sa att jag slog dig?
2008-10-18		19:25:33		Join or die		Stiffy / Du ljuger och manipulerar.		Nej?
2008-10-18		19:25:43		Join or die		Stiffy / Du ljuger och manipulerar.		Vad fan var det där för fråga?
2008-10-18		19:26:24		Stiffy / Du ljuger och manipulerar.		Join or die		en berättigad
2008-10-18		19:26:43		Join or die		Stiffy / Du ljuger och manipulerar.		What? :P.
2008-10-18		19:28:32		Join or die		Stiffy / Du ljuger och manipulerar.		en vit lögn drar man väl för att bespara någon sanningen, alltså om sanningen skadar en. Varför skulle det påverka *** och *** om jag ljuger om att du slog mig? fattar inte logiken haha?

Tsss...

Öppet brev till medborgarna av planeten jorden

Ta hand om era pinaler, för snart smäller det.

Cynisk optimism

Jag är en cynisk optimist med en världssyn som är ganska trist. Jag kysser asfalten för jag når inte himlen. Jag är alltid ute men blir aldrig fångad på bild i partyvimlet. Jag är negativt inställd till positivt tänkande och tänker negativt om positiva provsvar. Cynisk optimism verkar vara allt jag har kvar. Jag har blivit intagen, aldrig uttagen, bortdragen, utsläpad och slagen. Men det ändrar inte känslan i magen. Världen har gått snett och vinglar fortfarande fram genom tiden. Jag är född här men vill inte leva i den. Du njuter, jag skriker, heroinisten skjuter, Jesus lider. Tystnaden ljuder högst här, och ingenting är vad mitt hjärta bär, för det är det som bäst klär mig dig och oss alla i kylan. Så stäng dörren om ditt dyra för det finns saker att rädda där. Jag kan vara din pessimistiska realist, du kan vara min platoniska onanist, vi kan spara livet till sist. Definiera en känsla som du inte kan sätta ord på så kan jag försöka ge dig ett budskap som du inte behöver tro på. Världen är på väg åt helvete, det går inte att blunda för. Jag vill likna den här världen med en slända som dör. Efter ett kort liv har den förbrukat sin energi. Ett kort liv utan innehåll däri.

Slå tills du inte kan stå
Slå tills du inte kan gå
Slå tills knogarna blöder
Slå för livet, systrar och bröder

Jag vill inte vara en av dom som delar ut bitar av lycka. Rosa piller, vita piller, äcklig vätska som bärs ut på bricka. Jag vill vara en av dom säljer bruna bitar kärlek. Jag ska hjälpa dig nyttja dom tills världen är sig själv helt olik. Den ska få bli rustik, unik, invikt och få en positiv utsikt. Delar ut lycka i plastfolie och plastpåsar. Jag ska göra dig tokig med mina konstiga låtar. Fastnaglad i en soffa med en konstig vas i min hand. Längtar du aldrig därifrån ibland? Låt mig ta dig till ett annat land, där kan du få en annan vas, det blir ett liv i extas, ett liv där du inte blir bedömd efter ras, efter färg, utan efter vad du bär, inte ditt dna som flyter i din ryggmärg. Ett land där en tanke kan flytta berg och dina tårar kan fylla hav. Jag lovar att din lycka en dag ska bli total.

Dagens tankar

Jag fick frågan om vad jag anser om livet idag. Jag bestämde mig för att utveckla svaret för en gångs skull. Inte bara rycka på axlarna och säga "mnäh", utan verkligen försöka ge ett riktigt svar. Here goes nothing:

Du föds och lullas in i en falsk trygghet. Du får veta att din mamma och pappa älskar dig och varandra över allt annat. Pang! Skilsmässa. Dina föräldrar älskar dig fortfarande mer än allt annat, men kan tyvärr inte vara tillsammans. Pang! Halvsyskon trillar ut ur både din mamma och din plastmamma. Du har två helt underbara familjer där alla älskar varandra. Pang! Dina plastmammor och plastpappor skiljer sig från din riktiga mamma och pappa. Steg ett avklarat.

Du börjar skolan och får löften om att du en dag kan bli vad du vill. En rätt skön känsla att veta att man kan bli en astronaut, pilot, polis, professor eller varför inte cirkusartist. Pang! Verkligheten anländer i form av betyg. Är du inte en ihärdig elev (ihärdig, inte smart) så får du inte betyg. Tyvärr blir du ju inte betygsatt efter ditt huvud, utan efter hur mycket svett du är villig att lägga ner på plugg. Inte ens plugg som du lär dig något utav, men plugg så att du kan provet dagen efter eller kan skriva ett arbete som inte berör eller ger dig som människa några som helst insikter och värdefulla kunskaper. Fråga dom som fick full pott på hemkunskapen vad dom gör hemma idag. Kanske inte världens bästa exempel, men principen är det viktiga, så bortse från hemkunskapen-paralellen. Förstår du inte, kan du lika gärna sluta läsa här. Konsekvensen av att inte få bra betyg är att du inte kommer in på gymnasiet du vill för att bli det du vill. The chain of events is obvious. Steg två avklarat.

Du ska ut i arbetslivet, men får inget jobb för att du inte har erfarenhet. Moment 22 tar sin början. Du börjar gå på soc "i väntan på att få jobb", men känner inget som helst engagemang... Varför? Känns det som att du blivit bespottad av samhället? Klart det gör, för det är så det är. Ta sedan alla personliga tragedier (mer för vissa, mindre för andra) så har du en solklar 80-talist. Det är helt enkelt vår uppgift att vara mellankoliska och trista. Kolla bara på alla jävla singer/songwriters. Steg tre avklarat.

Nu kan man göra ett val. Mitt är inte så solklart, hur är det med dig?

If I was a sculptor

Då skulle jag skulptera vackra ting. Om jag var en skulptör skulle jag resa ett monument att samlas kring. En plats där man kunde få glömma dagens bekymmer och misär. Men det kommer aldrig ske, för mycket besvär. Om du var en skulptör, vad skulle du ta dig till. Skulle du vara fri och skapa vad du vill? Skulle du låta din fantasi vara som ett såll som läcker idéer? Kanske framföra din idé med alla medel... Hur fallet än skulle vara, skulle du väl vara dig själv. Jag är trött på det här i alla fall, censorship go to hell!

Bring back the mixtape

I dessa tider av mp3or och iPods har en viktig del av ungdomskulturen försvunnit. Ett hjärtevärmande sätt att dela med sig av musik och, i viss mån, glädje är sedan länge bortspolat av den nya moderna tidens bekvämlighetstänkande. Hur många som läser det här har ens gjort ett blandband?

För mig är ett blandband mer än bara ett stycke musik som langas vidare från person till person. Det är hela processen och tankegången bakom som gjorde detta medium till en av åttio- och tidiga nittiotalets ekvivalent till kärleksbrev eller kompisarmband. Jag spenderade iofs hela åttiotalet med att snaska tutte och större delen av nittiotalet var brudar något som fanns på bild i farsans porrgömma i garderoben, men det betyder inte att jag inte föreställer mig känslan av att sitta i några timmar en natt och banda låtar från olika cd-skivor och radion för att dagen efter ge det till den där speciella personen. För det är ju som sagt så mycket mer än musik! Det handlar om att visa att man är villig att lägga ner energi på att vänta på låtar, rota fram dom i skivbacken, spola fram och tillbaka, vända sida på bandet, skriva ner låtar i inlayen och kanske kladda dit en hälsning. Samtidigt ska du visa för personen som ska få bandet att du känner dom någorlunda och att du, om du försöker, kan sätta dig när och välja musik som dom nödvändigtvis inte hört, men åtminstone kommer tycka om.

Idag är blandbandet/mixtapen en död företeelse. Den har blivit utbytt mot att skicka mp3or över msn, skicka youtubelänkar på facebook, sprida myspacelänkar i bloggar och what not.
Så istället för att vara en del i den ständigt hastighetsökande distributionen av musik till vänner, familj och nära och kära och bomba massa meningslösa länkar som blir bortglömda efter en vecka; skänk nån ett blandband. Har du inte utrustningen till att göra ett blandband? Gör i alla fall en blandskiva! Visa folk att du bryr dig tillräckligt mycket om dom för att lägga ner energin som krävs.

Until next time... //Stiffy